Grundläggande klassificering av överföringsenheter

De vanliga layouttyperna av mekaniska transmissionssystem är främst relaterade till motorns position och fordonets drivtyp. De kan kategoriseras enligt följande:
1. Främre motor, bakre drivning - FR: Detta syftar på en fordonskonfiguration där motorn är placerad fram och drivningen tillhandahålls av bakhjulen
Detta är en traditionell layoutstil. De flesta lastbilar, vissa bilar och vissa bussar både inhemskt och internationellt antar denna stil.
2. Bakre-motor, bakre-drift - RR: hänvisar till en konfiguration där motorn är placerad bak och bakhjulen ansvarar för körningen
Detta arrangemang används vanligtvis på stora passagerarfordon, och ett litet antal minibilar och lätta bilar använder också denna typ. Motorn är placerad baktill, vilket gör framaxeln mindre benägen att överbelastas, möjliggör effektivare användning av kupéns yta, reducerar effektivt höjden på fordonsgolvet eller utnyttjar utrymmet under golvet i mitten av bilen fullt ut för att rymma bagage. Det hjälper också till att mildra påverkan av hög motortemperatur och buller på föraren. Nackdelen är att motorn har dåliga värmeavledningsförhållanden, vilket gör det svårt för föraren att upptäcka vissa fel under drift. Fjärrkontroll komplicerar också kontrollmekanismen, vilket gör underhåll och justering obekvämt. Men på grund av dess framträdande fördelar används den alltmer på stora personfordon.
3. Främre-motor fram-drift - FF: fram-motor, fram-hjulsdrift
Denna typ av layout har en enkel styrmekanism och goda kylförhållanden för motorn. Men när man kör uppför, minskar den bakåtgående rörelsen av fordonets massa markkontaktytan på de främre drivhjulen, vilket gör dem benägna att glida. Vid inbromsning i nedförsbacke gör den framåtgående rörelsen av fordonets massa att framhjulen bär en för hög belastning, vilket kan leda till vältolyckor i höga hastigheter. De flesta personbilar använder denna layout.
4. Transmissionssystem för terrängfordon-
Terrängfordon-er vanligtvis utrustade med fyrhjulsdrift, med motorn placerad framtill och en växellåda installerad bakom transmissionen för att fördela kraften till alla hjul. Lätta terrängfordon- använder vanligtvis en 4×4-drivenhetskonfiguration, medan medelstora terrängfordon- använder antingen en 4×4- eller 6×6-drivkonfiguration; tunga terrängfordon- har i allmänhet en 6×6- eller 8×8-drivkonfiguration.